Ännu en tidig morgon och jag är påväg till ett populärt promenad/hajk stråk längs Högakusten leden.
Just denna morgon for jag, syrran och hunden Ludde till Sandlågan för att gå till Bales udde. Vi tänkte käka frukost intill den glasklara tjärnen uppe på berget.
Att komma ut tidigt på morgonen, vandra efter den folktomma leden det passar oss båda rätt bra. Få möjligheten till att njuta av tillvaron innan det blir mycket folk.

Det är en kuperad sträcka, strax under 5 km att gå, enkel väg. Med varierande terräng, längs mycket fina vyer. Vi passerar stränder, kust och vandrar genom de djupaste av skogar. Jag brukar försöka få till minst ett besök till Bales udde per säsong. Detta är en favorit!
När vi båda var yngre och fortfarande hade båt i familjen, besökte vi även Bales udden ifrån båt. Det är otroligt fint här, både till fots och ifrån vattnet. Har man småbarn då stigar fulla med rötter och terrängen blir för komplicerad rekommenderar jag er verkligen att ta er till Bales udden ifrån vattnet. Då återstår bara en packe upp till tjärnen och det går att bära barnen över de mest komplicerade bitarna. Tjärnen är väl värt ett besök.
Rådimman hängde tung över träden, desto ju längre in på dagstimmarna vi kom desto mer sken solen igenom.

Bales viken som vi ofta la till med pappas båt när vi var yngre
Längs med leden finns det ställen som passar för att slå upp tält och även möjligheten till att sova i stuga. Eftersom att vi var ute tidigt på morgonen mötte vi en del tältare längs Högakusten leden.
Det skall inte glömmas att det är ett gäng snåriga partier, branta backar upp samt nedför berg, kullerstens partier och mycket partier med snåriga rötter. Vilket gör leden komplicerad för de yngsta och äldsta. Men värt det, väl framme.
Vattnet i tjärnen är glasklart, med en ljus sandbotten. Fiskarna som lever där i likaså, abborrarna är grå med grå-gröna inslag och de smälter in mot tjärnens botten. För att se de nyfikna abborrarna måste vi koncentrera oss.
Hela platsen fylls av mystisk, en trolsk känsla över tjärnen.
Svamp tokig som jag är hittade jag både karljohan, gula kantareller, fårticka, tegelsopp och citron-slem skivling.
Lycka för mig, svamparna är nu rensade och förvällda. De ligger nu i frysen och väntar på att bli huvudingrediens i soppa eller på toast.

Utöver svamp hittade jag en vacker fjäder. den låg på backen intill stenen som vi satt och åt frukost på. Vid första anblick trodde jag att det var en del från ett fiskedrag. Vid en närmare titt insåg jag att det var en vacker fjäder.

Vi hörs!