Ute på klipporna Jag tillsammans med hunden Ludde Friskt i luften.
En tidig morgon i stallet och äntligen visade termometern under nollan. Jag tycker det är skönt att det faktiskt fryser på, det är på tok för isigt. Nu vill jag ha mer snö och mindre is, innan våren kommer. Jag och Alva for ut till stugan vid havet. I det vackra januari ljuset som tyvärr hann gå ned innan vi kom fram. Vi strosade en stund på klipporna och gled på isiga vattenpölar.
Sedan gick vi in till Farmor & Farfars lilla stuga och värmde oss med en bouillabaisse från kvällen innan. Jag tycker att det är som bäst vid havet i ensamhet. Visst har vi det fantastiskt med en naturlig samlingspunkt för hela släkten men det blir lätt smått hysteriskt under semestertiderna. Soppa är lätt det bästa när det snor ute. Vi lämnade lamporna släckta, tände bara ett litet värmeljus och myste i den lilla stugan.

Har samlat energi efter nyår. Jag har verkligen gapskrattat ordentligt, vilat och haft det bra. Skönt med vardag igen. Vilket privilegium att kunna skriva det. Med mer tid åt allt som jag brinner för. Harmoni i själen, som börjar infinna sig.
Allt för ett eller några foton. Jag utmanade ödet lite väl och brakade igenom isen i vassen. Och fy så det lukta urk när jag tog mig upp. Botten var riktigt snubbig, jag är glad att jag hade täckbyxor och skinnstövlar på mig. Blöt blev jag ändå.
Jag, när jag ålar upp, tur att det gick att bottna. Lukten är grotesk och jag vill inte ens tänka på vad som kan gömma sig i gyttjan. Fortfarande lite skakis och med vatten i fulla stöveln står jag ändå på benen.

Ha de!